Så bygger du en rullande psytrance-baslinje

I psytrance är baslinjen halva groovet. Kick och bas tillsammans utgör den rullande motorn som håller ett dansgolv i rörelse i timmar, och det mesta av det som skiljer ett platt spår från ett som drar in dig händer i de två elementen. Så här bygger du en som fungerar.

Mönstret: kick, sedan bas

Den klassiska psytrance-basen spelar på sextondelarna mellan kickarna. Kicken landar på varje taktslag, basen fyller de tre sextondelarna efter: kick, bas, bas, bas. Mönstret kallas rolling bass, och det är ryggraden i full-on och mycket av progressive. En vanlig variant utelämnar en av de tre tonerna, vilket ger en galopperande känsla.

Poängen är att kick och bas aldrig hörs i samma ögonblick. Det är det som gör botten ren och slagkraftig på samma gång, och det är också därför kickens svans och bastonernas längd spelar så stor roll.

Ljudet

De flesta psytrance-basar börjar enkelt: en sågtands- eller fyrkantsoscillator genom ett lågpassfilter. Karaktären kommer från ett envelope på filtrets cutoff med snabb attack och kort decay, så att varje ton får ett kort, knäppigt bett och sedan stängs igen. Håll volymenvelopet kort också, så att varje ton slutar före nästa kick.

Lite modulering håller linjen levande. Låt en LFO eller ett automationsspår flytta cutoff eller envelopemängden över flera takter, eller variera velocity på de tre tonerna lite. Små förändringar räcker, eftersom mönstret upprepas länge och lyssnaren märker varje skiftning.

Sub och topplager

Många producenter delar upp basen i två lager. En sinusvåg bär suben, ungefär området under 100 Hz. Ett andra lager med den filtrerade sågtanden eller fyrkanten bär bettet i de lägre mitterna. Varje lager får sin egen uppgift: suben ger tyngd, topplagret ger klicket och rörelsen som du hör i små högtalare.

Håll allt under ungefär 120 Hz i mono. Stereoeffekter, bred chorus eller reverb hör som mest hemma på topplagret, och även där i små doser. Reverb på suben smetar ut botten.

Kick och bas i mixen

Stäm kicken efter spårets tonart och välj bastonarten så att grundtonen ligger lågt men förblir tydlig på ett stort ljudsystem. Passa sedan ihop de två i tid: korta kickens svans eller basens attack tills det inte finns någon överlappning. Många producenter duckar också basen med sidechain eller ett verktyg för volymformning precis där kicken slår, inte för en hörbar pumpning utan för att hindra de två från att smeta ihop.

Saturation eller lätt distorsion på topplagret tillför övertoner, vilket gör basen hörbar även i hörlurar och laptophögtalare. Kompressionen är oftast mild här, eftersom de korta envelopen redan håller nivån jämn.

Kolla den som en DJ skulle göra

Jämför ditt spår på samma ljudstyrka med några releaser du gillar i samma stil. Lyssna på ett bra system, i hörlurar och i en liten högtalare. Om basen försvinner i den lilla högtalaren behöver topplagret mer närvaro. Om den mullrar på det stora systemet är suben för stark eller för lång.

Spela sedan hela spåret från början till slut. En baslinje som låter grymt i åtta takter kan trötta ut dig efter sex minuter. Små förändringar i filtret, mönstret eller tonlängderna vid rätt tillfällen håller uppe energin utan att bryta flödet.