Udda taktarter i psytrance: så använder du dem
Psytrance går i 4/4, men udda taktarter kan ge spänning: så lägger du udda mönster över en rak kick, varierar rytmer och placerar partier i udda takt i en låt.
Vilka parametrar du ska automatisera, hur du kombinerar automationsspår med synthens modulering, hur du använder det rytmiskt och hur du jobbar med det i ett liveset.
Psytrance upprepar samma groove i flera minuter i sträck. Automation är det som hindrar upprepningen från att bli unken: parametrar som rör sig långsamt eller plötsligt, så att ett ljud aldrig är riktigt detsamma särskilt länge. Här är vad du ska automatisera och hur.
Varje DAW som används inom psytrance, som Ableton Live, FL Studio eller Logic Pro, har automationsspår där du ritar in förändringar över tid. Lär dig rita kurvor i din, inte bara raka linjer: en långsam, böjd stigning på en reverb-send låter mer naturlig än en linjär ramp, och ett skarpt fall kan klippa av ett ljud med riktig effekt.
Synthpluggar som Serum, Massive eller Sylenth1 har sin egen modulering: LFO:er och envelopes som hela tiden flyttar parametrar. Kombinera båda. Låt en LFO vobbla cutoff och automatisera LFO-mängden, så att själva rörelsen växer under ett parti.
En MIDI-kontroller med rattar och faders låter dig spela in automation för hand. Att vrida på en riktig ratt medan loopen spelar ger ofta mer musikalisk rörelse än att rita med musen. Du kan städa upp den inspelade kurvan efteråt.
Automation behöver inte vara långsam. Korta volym- eller gaterörelser låsta till tempot gör om en utdragen pad till en rytmisk puls. Forma dem så att de följer kicken eller baslinjen och låser sig i groovet i stället för att slåss mot det. Sidechain-kompression triggad av kicken gör något liknande; att automatisera mängden låter pumpningen växa mot en drop och slappna av efteråt.
Fältinspelningar och ovanliga samplingar får också liv med automation. Ett tonhöjdsglid eller ett långsamt föränderligt filter på ett inspelat ljud kan göra om det till en textur som ligger mellan syntharna.
Om du spelar live, dela upp jobbet. Programmera de rörelser som måste ske på fasta punkter, som ett filterklipp före en drop, så att de går av sig själva. Mappa de parametrar du vill spela på känsla, som ett filter, en reverb-send eller delayfeedback, till rattar och faders på en kontroller. Då har du uppmärksamheten fri för publiken.
Öva in de rörelserna som en del av setet, inte bara låtordningen. Spela in dina repetitioner och lyssna tillbaka: ett svep som känns stort medan du spelar kan låta för långt eller för kort utifrån.
Poängen med automation är att stötta spårets båge: spänning i build-upen, släpp vid droppen, rymd i breakdownen. Innan du lägger till ännu ett spår, fråga dig vad det gör för just det ögonblicket. Lyssna igenom hela spåret från början till slut och kolla att varje rörelse hjälper flödet i stället för att distrahera från det.