Bygg en psytrancestudio på budget
Var du ska lägga pengarna och var du kan spara: nödvändig utrustning, billig egenbyggd akustikbehandling, gratis och prisvärd mjukvara och tips för små rum.
Vilka liveinstrument som passar psytrance, hur du spelar in och mickar dem och hur du får in dem i en mix byggd kring kick och bas.
Psytrance är elektronisk musik, men ett liveinstrument kan ge en låt något som ingen plugin gör: en didgeridoodrön under kicken, en fiolslinga i breakdownen, handtrummor som luckrar upp en stel groove. Så här spelar du in dem bra och får dem att passa.
Allt som tillför en organisk textur kan fungera, så länge det stöttar de elektroniska delarna i stället för att konkurrera med dem. Några som passar genren bra:
En bra tagning betyder mer än all bearbetning. Låt musikern spela där hen känner sig bekväm, och spela in med klicktrack i projektets tempo så att delarna ligger rätt mot rutnätet senare.
För keyboards och elgitarrer ger direktinspelning (DI) en ren, brusfri signal. Akustiska instrument behöver en mikrofon. Som tumregel klarar dynamiska mikrofoner starka källor som trummor och gitarrförstärkare, medan kondensatormikrofoner fångar detaljerna i akustiska instrument, stråkar och röst.
Håll koll på nivåerna. Klippning på vägen in går inte att laga i efterhand, så lämna gott om headroom och håll topparna en bra bit under 0 dB. Var sparsam med kompression under inspelningen, eller hoppa över den, så att du behåller den naturliga dynamiken och kan bestämma dig senare.
Små ändringar i avstånd och vinkel påverkar klangen mycket, så flytta mikrofonen och lyssna innan du trycker på inspelning.
En rumsmikrofon längre bort ger rymd. Du kan blanda in den efter smak eller strunta i den och lägga på reverb senare.
Kick, bas och lead förblir kärnan i en psytrancelåt. Livedelarna ska komplettera dem, inte ta över.
Börja med timingen. Linjera tagningarna mot rutnätet och strama upp slarviga ställen, men kvantisera inte ihjäl allt: lite mänsklig känsla är ju anledningen till att du spelade in live från början.
Ge sedan varje del sin egen plats i spektrumet. Ett högpassfilter på nästan varje livespår håller botten fri för kick och bas. Om ett gitarriff krockar med en syntslinga, skär bort lite mellanregister i en av dem. Mild kompression jämnar ut framförandet så att det sitter bredvid de väldigt jämna elektroniska ljuden.
Panorera livedelarna bort från mitten, medan kick och bas stannar i centrum. Små förflyttningar fungerar oftast bättre än hårt vänster och höger.
Reverb och delay placerar inspelningarna i samma rum som resten av låten. En gemensam reverb på en send-buss hjälper allt att låta som ett och samma rum. Plate- och hallreverb låter fylligt, spring låter vintage. För mycket reverb gör mixen grumlig, så håll den våta signalen i schack.
Korta delays gör ett ljud tjockare, längre skapar rytmiska ekon som fungerar bra på flöjter, gitarrer och sång. Chorus gör en del bredare, en phaser ger den en virvlande rörelse. Använd modulation subtilt så att instrumentet skimrar utan att dra uppmärksamheten från grooven.
Automatisera till sist. Mer reverb mot en build-up, mindre i breakdownen, en del som tonar in över 16 takter: sådan rörelse håller liveelementen levande genom en lång låt. Jämför det bearbetade resultatet med råinspelningen då och då, så att du vet att effekterna faktiskt hjälper.