Så skapar du atmosfäriska pads för psytrance

Pads är bakgrunden i ett psytrance-spår: långa, föränderliga texturer som sätter stämningen bakom kick, bas och leads. De tar sällan huvudrollen, men en bra pad ger en breakdown dess rymd och får hela spåret att låta djupare. Så här bygger du en.

Börja med källan

Vilken synth som helst med ett bra filter duger; Serum och Massive är vanliga val. Börja med två eller fler oscillatorer som spelar sågtands- eller fyrkantsvågor och detuna dem lite mot varandra. Den lilla tonhöjdsskillnaden skapar en naturlig choruseffekt och gör ljudet bredare och tjockare. Brus eller en sampling av ett riktigt instrument som läggs in på låg nivå ger värme och textur.

Forma sedan klangen med ett lågpassfilter. Dra ner cutoff tills den skarpa diskanten är borta, och lägg till lite resonans strax ovanför cutoff om du vill ha lite gnistra. En pad ska ligga bakom de andra elementen, inte konkurrera med dem.

Envelopes: låt den svälla

Volymenvelopet avgör hur padden andas. Använd en långsam attack så att varje ackord tonar in i stället för att börja med ett slag, hög sustain så att det håller i sig och lång release så att ackorden flyter in i varandra. Anpassa releasen efter tempot och ackordbytena: för lång och allt smetas ut, för kort och padden låter hackig. Olika releasetider på olika lager kan ge en fin kaskadeffekt.

För harmonin funkar utdragna ackord bra, särskilt sus- eller utvidgade ackord, som har en svävande, olöst känsla. Att dubbla några toner i unison gör ackordet fylligare.

Lagring och rörelse

Kombinera lager med olika karaktär: en varm, mörkare baspad i mitten och ett ljusare, luftigt lager ovanpå, panorerat lite åt vänster och höger. Använd EQ så att lagren inte slåss: högpassa de lager som inte behöver botten, och håll padden som helhet borta från kickens och basens område.

En statisk pad blir snabbt tråkig, så ge den rörelse:

• En långsam LFO med sinus- eller triangelform på filtrets cutoff skapar ett mjukt ebb och flod.
• LFO:er på panorering eller volym får padden att driva och virvla i stereobilden.
• I en wavetable-synth ändrar långsam automation av wavetable-positionen klangen över många takter.
• Velocity kopplad till modulationsdjupet gör varje ackord lite annorlunda.

Håll hastigheterna låga. Padden ska utvecklas över takter, inte vobbla på varje taktslag.

Effekter för djup

Det är reverbet som gör ett synthackord till en atmosfär. En hall eller plate med lång decay placerar padden i ett stort rum; använd pre-delay för att hålla ackordens attack tydlig och justera wet/dry-mixen tills padden låter djup utan att skölja över allt annat. Ett temposynkat delay, till exempel ett tyst ping-pong-delay, ger rytmisk rörelse runt padden.

Chorus, phaser och flanger breddar ljudet och ger det en skimrande kvalitet; en långsamt modulerad phaser skapar en virvlande effekt. En gnutta saturation eller mild distorsion lyfter fram övertoner och hjälper flera lager att limma ihop. Använd det sparsamt.

Automation får själva rummet att förändras under spåret. Att öka reverbets storlek eller wet-nivå under en build-up får padden att svälla in i nästa parti, och reverse reverb före en melodisk insats drar in lyssnaren i den.

Ovanliga texturer

För en pad som låter som din egen, gå längre än synthpresets. Fältinspelningar, som prasslande löv eller avlägset vatten, eller vocal chops kan läggas tyst under huvudpadden. Kör dem genom en granulär synth eller granulär effekt, som delar upp ljudet i små korn som du kan sträcka ut, pitcha och vända baklänges, så blir de föränderliga texturer som vanlig syntes inte kan skapa.

Diskret brus hjälper också: filtrerat vitt brus eller lite vinylknaster ger ett grus som kontrasterar fint mot en mjuk pad. Som med allt här räcker lite långt. Padden fungerar när du märker den först när den är borta.