Det här gör de bästa psytrancelåtarna så bra

Lägg de starkaste psytrancelåtarna bredvid varandra så återkommer samma ingredienser: en låst kick och bas, detaljerat slagverk, några starka melodiska idéer, ren sounddesign och ett arrangemang som styr energin från början till slut. Inget av det är någon hemlighet. Det som gör skillnaden är hur väl varje del är gjord och hur bra delarna passar ihop.

Kick, bas och groove

Det mesta av psytrance ligger runt 140 till 150 BPM, med kicken på varje taktslag. Basen spelar i luckorna mellan kickarna, vilket ger genren dess rullande offbeat-driv. Den är oftast en sågtand eller fyrkant genom ett filter, byggd med subtraktiv syntes eller FM, med tyngden i suben och en kort, punchig karaktär på varje ton.

I bra låtar låter kick och bas som ett enda instrument. Ingen av dem smetar in i den andra, botten är ren och grooven förblir tight även på hög volym. Analyserar du en låt du gillar, börja här: lyssna på hur kort kickens svans är, hur långa bastonerna är och hur de två griper in i varandra.

Slagverk som rör sig

Ovanpå kick och bas bär hi-hatsen rytmen. Stängda hats håller drivet, öppna hats på offbeaten ger luft. Clapps och virvlar betonar beatet, ofta med lite reverb. Extra lager som congas, bongos eller elektroniskt slagverk ger en organisk eller tribal touch.

De bästa låtarna ändrar de här lagren hela tiden. En fill, ett nytt hatmönster eller ett slagverkselement som försvinner håller en lång loop intressant utan att röra kärngrooven.

Melodi och harmonik

Melodierna ger psytrance dess känsla och kontrasterar mot den maskinlika rytmen. Mollskalor dominerar, och den frygiska skalan, med sitt spända halvtonssteg ovanför grundtonen, är särskilt vanlig. Ljusare skalor eller durmoment används för att skapa kontrast.

Starka låtar bygger på korta, upprepade motiv snarare än långa melodier. Motivet består, men ljudet förändras: filter-cutoff, resonans, reverb och delay automatiseras över tid, så att samma fras hela tiden utvecklas. Arpeggion slingrar sig runt slagverket, och fråga och svar mellan två slingor, eller mellan ett lead och en röstsnutt, ger en känsla av dialog. Pads med utdragna ackord bakom leadet ger djup.

Sounddesign och mix

Populära mjukvarusyntar som Serum, Massive eller Sylenth1 är vanliga verktyg, men synten spelar mindre roll än vad du gör med den. Unison och detune gör leads tjockare, LFO:er på tonhöjd, filter eller volym ger rörelse, och lite distorsion eller saturation ger basar och leads karaktär. För mycket av det grumlar mixen.

När du lägger ljud i lager, ge varje lager sitt eget frekvensområde med EQ: botten för basen, mellanregister och diskant för leads och pads. Sidechainkompression låter syntarna ducka under kicken. Reverb och delay skapar rymd, men i topplåtar är de noga avvägda så att mixen förblir tydlig. Långa svansar passar pads och atmosfärer, korta delays passar rytmiska element.

Arrangemang och energi

Bra psytrance bygger på spänning och upplösning. Lager kommer in gradvis, med trummorna först och slagverk, syntar och atmosfärer som läggs till över tid. Risers, filtersvep, baklänges cymbaler och brusuppbyggnader skapar förväntan före ett drop, och när basen kommer tillbaka efter en breakdown är det ofta låtens starkaste ögonblick.

Upprepning med små variationer är det som ger den hypnotiska effekten. Lyssnarna går in i ett mönster, och varje förändring, hur liten den än är, blir en händelse. Kontrast hjälper också: mjuka, svällande pads mot vassa, aggressiva ljud, eller en lugn breakdown före ett parti med full kraft. Röstsamples eller talade snuttar kan förankra en låt och ge den ett tema.

Så använder du det här

Välj några låtar du älskar i stilen du producerar och analysera dem del för del. Notera när nya element kommer in, hur långa breakdownsen är, hur basen förändras och vad som händer precis före varje drop. Jämför sedan din egen låt på samma ljudstyrka. Luckorna du hittar säger dig mer än någon generell regel.