Psytrancens subgenrer förklarade

Psytrance är inte ett enda sound. Under tre decennier har genren delat upp sig i stilar som skiljer sig i tempo, stämning och sounddesign, och var och en har sina egna dansgolv och festivaltider. Här är en översikt över de viktigaste subgenrerna och vad som skiljer dem åt.

Där allt började

Psytrance växte fram ur goatrance i mitten av 1990-talet. Producenterna gick från goans långa melodiska linjer mot tightare rytmer, rullande basslines och mer elektronisk sounddesign. Hallucinogen, Simon Posfords projekt, var ett av de namn som definierade den eran.

Tekniken drev utvecklingen vidare. Mjukvarustudior som Ableton Live och Logic Pro, tillsammans med virtuella instrument och plugins, gjorde detaljerad sounddesign möjlig på en laptop. Senare lät plattformar som SoundCloud, YouTube och Bandcamp producenter nå en världsvid publik utan ett stort label, och många av dagens artister är självlärda. Resultatet är en scen som hela tiden ger nya varianter.

Det mesta av psytrance ligger mellan ungefär 135 och 150 BPM, och de mörkare stilarna går snabbare. Inom det spannet har varje subgenre sin egen karaktär.

Full-on

Full-on tog form i slutet av 1990-talet och är den energiska, melodiska sidan av psytrance: en snabb, rullande bas, ljusa syntleads, catchiga hooks och stora build-ups och breaks. Den ligger oftast i den övre delen av tempospannet, runt 140 till 150 BPM. Infected Mushroom, Astrix, GMS och Vini Vici hör till de mest kända namnen, och Astrix "Deep Jungle Walk" är en klassiker i stilen.

Progressive psytrance

Progressive är mer minimalistiskt och oftast långsammare, ofta i de låga till mellersta 130-talen. I stället för stora melodier bygger det på en djup, groovig bas, gradvisa uppbyggnader och subtila förändringar i ljud och textur över långa sträckor. Stilen tog influenser från techno och house och blev enormt populär från slutet av 2000-talet, med producenter som Neelix. Det stadiga, hypnotiska flödet passar långa set, särskilt dagtid på utomhusfestivaler.

Dark psytrance, forest och twilight

Dark psytrance är motsatsen till full-ons ljusa melodier. Det går oftast snabbare, ofta en bra bit över 150 BPM, med tunga basslines, dissonanta ljud, effekter i lager och kusliga samples. Melodier är sällsynta och oförutsägbara, så spänningen kommer från sounddesignen. Det spelas mest på natten.

Forest är en besläktad stil med en organisk, naturlig atmosfär: knastrande, prasslande texturer och en slingrande, märklig stämning. Twilight ligger mellan full-on och dark och blandar drivande energi med mörkare motiv, vilket gör den användbar för övergången från kväll till natt i ett DJ-set.

Chillout och psybient

Den långsamma sidan av scenen kallas chillout, ambient eller psybient. Den har lugna rytmer, vida atmosfäriska ljud och ofta organiska samples och influenser från världsmusik, och du hör den i festivalernas chilloutområden och under lugnare timmar. Shpongle, Simon Posfords och Raja Rams projekt, är det mest kända exemplet; deras album "Are You Shpongled?" från 1998 blandar elektroniska beats med organiska instrument och samples från många musiktraditioner.

Scenen runt soundet

Subgenrerna formar också hur festivaler programmeras: ljusare, progressiva ljud under dagen, full-on när det är som mest folk, twilight och dark på natten, chillout däremellan. Festivaler som Boom i Portugal och Ozora i Ungern samlar alla och lägger till konst, workshops och natur till musiken.

Bildkonst är en stor del av kulturen: mandalor, fraktala mönster och projektioner som konstnärer och visuella skapare utvecklar tillsammans med musiken. Lokala fester, forum på nätet och sociala medier knyter ihop producenter och fans mellan festivalerna, och teman som miljömedvetenhet dyker upp gång på gång, i musiken och på evenemangen.